Hellre ett välbetalt jobb än en

begravningskista

Lettlands ekonomiska och politiska

tillstånd är kritiskt.

Landets bönder marscherade den tredje februari 2009 mot ministerhuset

i huvudstaden Riga.

Daniel Frank var med när traktorerna täppte igen Rigas huvudinfart,

med i bilen när böndernas talesman Janis Locmelis gav sin syn på böndernas situation och med när en begravningskista

öppnades framför ministerhusets portar.

Juris Kaza, 59 arbetar på det lettiska medieföretaget

LETA. På sitt kontor berättar

han för mig om sin syn på Lettlands tillstånd. Om korruptionens grepp om landet.

Om politikernas tveksamma kopplingar

till olika aktörer i näringslivet. Ingen framtidstro:

- Det finns ingen anledning att tro på en förändring. Varken i det långa eller korta loppet säger Juris.

- Nu kanske jag tog i lite väl mycket men, säg så här; Så länge de bästa eleverna på landets högskolor många gånger hellre tar ett välbetalt jobb på Ericsson eller något liknande, än ens befattar sig med politik så ser jag inte hur det här ska vända.

Efter en kvick rundtur på LETA skriker en av redaktörerna något och Juris tittar in hos honom. Något är på gång. De pratar en stund sedan kommer han ut och säger:

- Tydligen kommer bönderna med sina traktorer och en begravningskista

 ute vid Rigas huvudinfart.

Juris samlar snabbt ihop sina saker på bordet. Nycklar, plånbok och en videokamera.

- Kom, följ med. Det är en bit dit, men vi tar spårvagnen.

Klockan är 13.30 Det är kallt i Riga idag. 15 minusgrader. Vi går i rask takt den frusna kilometern till spårvagnsstationen längs en risig bakgata där varuleverantörerna backar in sina packade skåpbilar till de restauranger som fortfarande är verksamma.

Femton minuter på spårvagnen längs Brivibas iela. Tvärs igenom centrum och de yttre delarna av Riga där grönområdena börjar bli synliga:

- Här inne går min son i skola. En bra skola. Mycket språk och historia. Lärarna verkar vettiga … Nu börjar vi närma oss. Ser du där borta?

Juris lutar sig framåt för att se genom förarens ruta. 100 meter bort syns polisbilarnas sirener och en trafikstockning. De blomprydda traktorerna, som det är svårt att se hur många de är, har blockerat en av Rigas största infarter. Väl ute ur spårvagnen så fyller ett öronbedövande oljud hela området.

Alla tutar i sina bilar, traktorer, bussar och lastbilar.

Tror du vi kan lifta med en traktor?

När Lettland gick med i EU så var folket hungrigt på status.

Efter många års sneglande på de europeiska grannarna i väst så fick man nu äntligen chansen att höja sin levnadsstandard.

Bankerna, främst svenska Swedbank och SEB, tävlade med varandra vem som kunde ge billigast och störst lån. Nu har man svårt att betala tillbaka.

- Av allt att döma så har regeringen nyss lovat en summa pengar till bondeförbundet.

Men grejen är att ingen litar på regeringen.

De här människorna är bara en månad från att gå bankrutt, säger Juris.

På uppdrag av Världsbanken så gjorde ekonomiprofessorn James H. Anderson 1998 en undersökning angående korruptionen

i Lettland. Anderson skrev bland annat att ett antal små konglomerat nästan helt äger den ekonomiska makten i landet. Att affärer och politik blivit alldeles för sammanflätade. Ingen insyn. Näringslivet verkar inom politiken och tvärtom.

Om man får tro Juris Kaza och folk i allmänhet så har väldigt lite hänt sedan James H. Andersons undersökning.

Kylan är grym.

Fler traktorer rullar in, stannas av vägpolisen och blockaden blir tjockare. Nu handlar det om ett femtiotal traktorer, och någon berättar att det ser likadant ut vid ytterligare två av Rigas infarter.

Bak på en skitig pickup finns ett plakat där 1991 står målat på vit bakgrund, och 2009 på svart bakgrund.

- Arton år av Lettisk självständighet och arton års misskötsel av det Lettiska jordbruket, förklarar Juris.

- Just nu så förhandlar de med chefen för vägpolisen om att få köra med sina traktorer till ministerhuset. Åh! Där är kistan. Ser du?

Ställ inga ultimatum!

Juris har lokaliserat chefen från vägpolisen som nu ska komma med ett besked om bönderna ska släppas fram eller inte. En klunga av folk. Kamerorna rullar och polischefen börjar prata. Ett kort uttalande.

Någon skriker något argsint. Därpå börjar alla kringstående skandera:

- Ge oss ett namn! Ge oss ett namn! Ge oss ett namn…”

Polischefen tar allt med väldig ro.

Juris menar att det inte kommer dröja länge förrän bönderna tappar tålamodet:

- Polisen tänker inte släppa fram dem och de vill veta namnet på personen som tagit beslutet att stoppa traktorerna.

- Polischefen sade dessutom att bönderna

gör bäst i att inte ställa några ultimatum. De vet inte hur man förhandlar.

Och mycket riktigt så tappar en talesman för bönderna tålamodet, tränger sig fram genom massan ända fram tills dess att han står ansikte mot ansikte med polischefen och ryter:

- Öppna vägen! Annars kommer vi kalla på varenda jävla traktor i landet!

Jubel.

Polischefen får ett telefonsamtal och går därifrån.

- Det där VAR ett ultimatum” viskar Juris.

Folkmassan löses upp och den stämning som trots allt var positiv för en minut sedan löses också upp.

- De skulle bara släppt fram dem. Nu kommer de blockera hela skiten istället. Bönderna kommer att stänga Riga, säger Juris.

Klockan är 16.00 och en tids stiltje följer. En av Juris journalistkollegor blir upphetsad och säger någonting till honom. Han berättar:

- Böndernas talesmän beslutar att parkera

alla traktorer vid bron och, i personbilar, köra med begravningskistan till ministerhuset.

Polisen har inget att säga om det.

Tjugo minuter senare är alla traktorer parkerade och Juris börjar leta efter skjuts.

Femtio meter ifrån oss, borta vid parkeringen står talesmannen, Janis Locmelis, fortfarande med uppknäppt jacka, stressad, högljudd och vilt gestikulerande, och kastar in sina saker, en megafon, handskar och mössa, i sin bil. Juris närmar sig honom långsamt och med hövlig ton. Juris pekar hitåt och det enda som kan urskiljas av konversationen låter som ”zurnālisti” (journalist).

Locmelis nickar en gång och Juris fortsätter att prata med honom medan han gestikulerar ”hoppa in” med handen.

- Har du några frågor så försöker jag översätta, säger Juris.

Dörren smälls igen, Locmelis fru kör bilen och nu bär det av.

I ledarbilen

Locmelis basiga röst stiger i volym medan samtalet pågår i bilen. Juris översätter så gott det går och så mycket han hinner.

Locmelis berättar om sin familjs bondgård, Mazdzervites, ute i Valmiera-distriktet i norra Lettland. De äger 200 djur, sammanlagt 90 mjölkkor.

Han berättar om böndernas situation som kan liknas vid ett paniktillstånd. I Lettland är priset på mjölk snäppet dyrare än i Sverige men ersättningen till bönderna är mycket låg. 17 santims per liter, närmare bestämt 2.36 kronor.

Lånen, som togs på uppmaning av regeringen, har bönderna nu svårt att betala:

- Analytikerna som jobbade för oss då är lika inkompetenta som regeringen, säger Locmelis.

Bankerna vägrar skjuta på återbetalningen av lånen om den Lettiska regeringen inte ger garantier. Där, i det stilleståndet, befinner sig de lettiska bönderna nu.

- Gentlemannen här säger att de inte vill, och aldrig velat ha något bråk. De ville bara bli framsläppta, leverera kistan och bli hörda av regeringen, säger Juris.

Jordbruksminister Martin Roze öppnade för ett stödpaket på 360 miljoner kronor till mjölkbönderna men Locmelis menar att det som vanligt handlar om tomt prat:

- Premiärminister Godmanis sade till mig i förra veckan att ni kan komma med hundra traktorer, vi kommer inte ha några pengar till er ändå.

Vi närmar oss ministerhuset.

Vad finns i begravningskistan?

Ett tiotal människor hjälps åt att lossa begravningskistan från pickupen.

De lyfter upp den på sina axlar och ett begravningståg formas. Hundratals människor går i följet. Det är tyst där de går på baksidan av ministerhuset. En man som går bakom kistan tar fram en trumpet och spelar en sorgesång.

Poliserna står bredbenta framför porttrapporna och väntar. På ett ögonblick samlas fotograferna och journalisterna uppe på trapporna för att få bästa plats. Locmelis tar täten de sista tio metrarna och visar bärarna var de ska ställa ner kistan, och snart blir folkhopen ogenomträngbar.

Locmelis tar fram sin megafon, riktar den mot portarna över huvudet på poliserna och skriker ”Kom ut! Kom ut! Kom ut!” och snart skriker de andra samma sak.

- Det är jordbruksminister Martin Roze de vill tala med, berättar Juris. Fast de hade nöjt sig med premiärminister Godmanis också.

Sakta lossas locket till kistan. Locmelis och de andra flyttar på sig och kamerorna börjar smattra.

I kistan ligger tre avhuggna och skinnade kohuvuden.

Klockan är 17.00

- Det är knappast troligt att någon av ministrarna kommer ut. Bara så du vet, säger Juris och ler.

- Det här kommer nog att pågå rätt länge, till ikväll någon gång. Jag ska tillbaka till kontoret nu, säger han och försvinner iväg mot närmaste spårvagnsstation.

Kylan gör sig påmind. Nedanför trapporna råder ett lugn där fotograferna släpps fram av demonstranterna i tur och ordning, för att ta en bra bild på den öppna kistan.

Kohuvuden.

Såklart.

Av Daniel Frank

(Regeringen offentliggjorde senare på kvällen ett stödpaket till bönderna på 406 miljoner kronor. Detta strax efter jordbruksminister Martin Roze meddelat sin avgång.)

Ekonomiprofessorn James H. Andersons

undersökning om korruption i Lettland:

http://www.ltn.lv/~delna1/english/corruption_in_latvia/cil.htm

 

Test

10 mars 2009 19:40

Test

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kortfilm i fokus på Pixel Nöje. Kortfilmerna står i fokus på lördag. Filmmakarna ska tävla om priset att få representera Skåne på Novemberfestivalen i Trollhättan. Men arrangörerna vill göra folk uppmärksamma på att det också blir en del intressa...

  Transportsektorn spår dystra tider   Arbetsgivarna inom transportsektorn flaggar nu för en ordentlig nedgång i sysselsättning under årets andra kvartal. Enligt Transportgruppens pressmeddelande handlar det om en minskning på 28 procent. De...

Att aldrig kompromissa   ”Do it yourself” är mantrat som Fredrik Holmgren bär med sig från sin tid som punkare. Som ensam ansvarig för det svenska skivbolaget Startracks aktiveras ofta hans rebelliska förflutna. Etablissemanget, pu...

Inget är så avväpnande Ensamhet. I det senaste numret av tidningen Studentliv kan man läsa om studenter som lider av social isolering. I Folkhälsoinstitutets undersökningar så framgår det med all önskvärd tydlighet att ensamheten är närvara...

Neil Young i backspegeln »I was lying in a burned out basement with the full moon in my eyes I was hoping for replacement When the sun burst thru the sky There was a band playing in my head and I felt like getting high« N...